När de flesta tänker på en utbildning tänker man också på en fysisk skolbyggnad, ”att gå i skolan förknippas med att gå till skolan. Det är också i skolan som man oftast lär sig saker”.
Begreppet distansutbildning är en kontrast till att gå i skolan (att lära sig saker i en skolbyggnad). I skolan lär sig studenten/eleven på ett sätt och på distans lär sig studenten/eleven på ett annat sätt. För detta behöver läraren två olika metoder för att ”lära ut”.
Men är det så egentligen? Behöver vi som lärare träffa studenterna i en skolbyggnad för att dom ska lära sig något? Ja, praktiska saker kanske vi behöver visa studenterna och de behöver tillgång till övningsområden.
När vi planerar distansutbildningen (som egentligen är en blandad utbildning mellan skolbundet och distansstudier) ”Skydd mot olyckor” kommer de praktiska övningarna vara förlagda på skolan/skolorna. Mycket av de teoretiska ämnena kommer att läsas på distans men en hel del skolbundna träffar där studenterna kommer att träffas personligen.
När studenterna är hemma (eller vart de nu väljer att studera) är det samma kursmål som ska uppfyllas, det är samma lärare med samma värderingar och samma pedagogiska grundsyn. Kommunikationen mellan lärare/student och student/student sköts av vår lärplattform CuRSnet, e-post, telefon, chatt, vårt nya e-mötessystem (som håller på att upphandlas) och via närträffar.
Så här långt i arbetet utveckla ”skydd mot olyckor” på distans ser vi inga tecken på att kvaliteten skulle bli sämre än den som bedrivs nu. Studenterna kommer att ha
- Samma kursmål
- Praktiska övningar samt träning på skolan/skolorna
- Samma typ av lärare
- Samma stöd i lärandet (handledning, bibliotek mm)
Vi tror också att detta ger studenterna ökade möjligheter att
- integrera med sin närmiljö eftersom man studerar hemifrån
- integrera med sin omvärld genom att avståndet till klasskamraterna, lärare och ämnesexperter krymper med hjälp av kommunikationstekniken.